 |
 |
Läst
2870 gånger
2002-12-09
Ur Mekkaniaks förråd, del 3: Videopac (1)
Återigen har jag gett mig in i mitt förråd för att finna något lämpligt att skriva om. Längst in ser jag målet, en Philips Videopac G7000. Om jag bara tar ett steg över C64an, gränslar ABC9000, undviker att trampa på Atari5200 så ska jag nog kunna nå?
Inledning
Den här artikeln är växt och svällt under tiden jag har skrivit den. Det har visat sig att det finns många informationskällor, men ingen som berättar hela historien om Videopac. Så av praktiska skäl har jag delat artikeln i två delar, den första delen om historien och hårdvaran, och en del två om spelen.
Jag kan nu, utan att rodna, påstå att nedanstående är den mest innehållsrika historien om Odyssey2 och Videopac G7000 som för närvarande finns att läsa på Internet.
I denna artikel nämner jag ALGA Spel AB, Vittsjö. Kopplingen till ALGA är än så länge ett antagande från min sida. Allt jag vet är att ett företag i Vittsjö var inblandat i speldesignen, och då är ALGA ett naturligt förstahandsval. Jag har kontaktat ALGA för att få detta bekräftat, men jag har än så länge inte fått vare sig bekräftanden eller dementier.
Nu, läs artikeln:
Är det en dator?
När jag för många år sedan såg en Philips Videopac hos den lokale radiohandlaren så tänkte jag ?dator!?. Alla andra TV-spel som t.ex. Atari2600 eller Luxor Video Entertainment var enkla lådor med några få knappar. Men Videopac var strömlinjeformad och hade ett riktigt (nåja) tangentbord. Den hade till och med texten ?Computer? tryckt på höljet! Jag upptäckte snart att det inte var en dator, men väl ett TV-spel med ambitioner.
Skapelsen
Men historien om Videopac börjar inte hos Philips, utan hos företaget Magnavox i USA. Magnavox inledde hela TV-spelsvågen när de 1972 lanserade Odyssey. Det var det första TV-spelet med utbytbara kassetter. Systemets uppfinnare hette Ralph Baer, och han hade börjat fundera på TV-spel redan 1951 vilket gör honom till en slags TV-spelens urfader.
Odyssey var helt analogt och i princip ett Pong-spel utan färg, ljud eller poängräkning. Kassetterna kopplade in olika kretsar i TV-spelet och på så sätt kunde man byta mellan ett antal olika varianter. För att piffa upp TV-bilden ingick färgade plastfilmer som skulle appliceras på TV-rutan för att simulera färg. Ett trick som återanvändes senare av bl.a. av Space Invaders och Vectrex.
Att Odyssey betytt mycket för dagens arkad- och TV-spel kan dessa två historier berätta:
Atari: 1972 turnerade Magnavox i USA med en utställning som hette ?Magnavox Profit Caravan?, där olika produkter demonstrerades. I Airport Marina Hotel in Burlingame besöks utställningen av en man vid namn Nolan Bushnell, som där provspelade Ping-Pong på ett Odyssey TV-spel. Efteråt bildade Nolan Bushnell tillsammans med Ted Dabney företaget Atari. De anställer Alan Alcorn som bygger en arkadversion som döps till PONG, och arkadspelsperioden är inledd. De blev för övrigt stämda av Magnavox, och blev tvungna att betala en licenskostnad.
Nintendo: Leksaksföretaget får 1975 licens att sälja Odyssey i Japan som Nintendo Color TV Game 6. Detta var Nintendos första videospel, och resten, tja, det är historia...
The Ultimate Video Game System
Under de följande fem åren släpper Magnavox en hel serie av Odyssey varianter med olika nummer, Odyssey 100, Odyssey 400 och så vidare. Och så, 1977, visas Odyssey2, ett TV-spel med tjugofyra inbyggda spel och upp till fyra samtidiga spelare. Vid den här tidpunkten var marknaden övermättad med TV-spel från olika tillverkare (bl.a. lanserades Atari VCS 2600 det här året), och Magnavox skrotade snabbt 24-spels modellen av Odyssey2 innan den nådde marknaden. 1978 lanserades istället en modell med ROM-kassetter, två joysticks och tangentbord. Magnavox kallade den helt blygsamt ?The Ultimate Video Game System?. Den var vackert silverfärgad, och hade ett 49-knappars membrantangentbord. Just tangentbordet var ett unikt säljargument som tvingade konkurrenten Atari att lansera ett tangentbord för sin VCS 2600.
Men det var nära att Magnavox skrotade hela Odyssey2 projektet. Räddaren var Ralph Baer, som just hade hjälpt Coleco igång med sin Telstar Arcade. Han träffade ledningen för Magnavox och övertygade dem att en lansering av Odyssey2 var en bra idé. Trots detta så behandlades Odyssey2 styvmoderligt av Magnavox under hela perioden 1978-1983. Man hade med tveksamhet lanserat Odyssey2, och misstroendet mot produkten släppte aldrig.
Yes, I do!
Magnavox hoppades sälja fler TV-apparater med hjälp av Odyssey2. Det sägs att man i Magnavoxs butiker placerade speglar runt montern med TV-spelet. Spegelvänt läses logotypen ?yessydO?, eller ?Yes I do?. Säljaren skulle fråga kunden om de ville köpa en ny fin färg-TV till sitt TV-spel, och då skulle kunden känna sig tvungen att svara ?Yes, I do!?. Tro det om du vill.
Magnavoxs Odyssey2 hade styvt motstånd på marknaden, och sålde inte lika bra som konkurrenterna Atari 2600 och Mattel Intellivision. Ett av problemen var att Odyssey2 endast såldes i Magnavox butiker. Detta begränsade marknaden, och till viss mån förvirrade kunderna som trodde att Odyssey2 endast kunde användas med TV-apparater från Magnavox.
Tekniskt sett låg Odyssey2 efter sin främsta konkurrent, Atari 2600 VCS. Atari hade bättre grafik och tvåkanaligt ljud. Dessutom fanns det en uppsjö av företag som utvecklade spel till den. Magnavox hade i stort sett en programmerare, Ed Averett. Ett annat tekniskt problem, som åtgärdades i senare modeller, var joysticks med fast monterad kabel. Om joysticken krånglade så blev man tvungen att skicka in hela enheten för reparation eller utbyte, vilket irriterade kunder.
First we take Manhattan, then we take Paris!
Sedan 1974 var Magnavox en del av holländska Philips, och 1979 lanserade Philips Odyssey2 i Europa som Videopac G7000. Systemet hade större framgång här, och detta berodde bl.a. på att Philips var först med att sälja hårdvaran med förlust men tjäna pengar på spelen, något som numera är regel.
Varför fick den heta Videopac G7000? Namnet uppfanns på en bar i San Francisco av de båda herrarna Jon Shuttleworth och Dolf van de Paauw. Dessa hade ansvaret för den europeiska lanseringen julen 1978, och gjorde de nödvändiga anpassningarna för vårt TV-system, PAL.
1978 hade man 300 anställda som tillverkade 75000 st G7000 på North American Philips fabrik i Greenville USA, men upptäckte i sista stund att stickproppen kunde kortslutas. Den missen gjorde att man tvingades skjuta upp Europa lanseringen till julen 1979.
Philips utvecklade en del nya spel för Videopac som ansågs passa bättre för européer. Bland annat ville man föra fram Videopac som ett pedagogiskt hjälpmedel tack vara det inbyggda tangentbordet. Flera av dessa spel designades av svenska ALGA i Vittsjö och programmerades av GST Video i Holland. Kopplingen mellan ALGA och Philips är ännu obekräftad, och nämns bara i förbifarten i en intervju med Jon Shuttleworth.
Brasilien
Videopac blev en ännu större succé i Brasilien där den helt enkelt kallades Odyssey. Alla spel som producerats i USA och Europa såldes i Brasilien, inklusive två lokala titlar som hette Clay Pigeon och Comando Noturno.
Videopac G7200
1983 släpptes den märkliga G7200 på initiativ av Philips Frankrike, som vid den här tidpunkten var ansvariga för Videopac. Det var en G7000 med inbyggd svart-vit skärm. Enheten blev aldrig någon framgång, främst beroende på det höga priset och dels på den svart-vita skärmen. Spelen var ju trots allt i färg. Det finns anledning att tro att G7200 var ett misslyckat svar på Vectrex som lanserades julen 1982.
Odyssey Command Center
Vad som inte är så känt är att Magnavox 1983 visade ett system som hette Odyssey3, eller Odyssey Command Center, på Winter Consumer Electronis Show i Las Vegas. Det visades med en röstenhet och ett 300-bauds modem, och hade ett större tangentbord med ?riktiga? tangenter. De båda spelspakarna kunde placeras hållare, så en spelare kunde hantera två joysticks och därmed spela mer arkadliknande spel. Ett interface för Philips laserdisc-spelare planerades också, och därmed skulle mycket avancerade spel kunna produceras. Odyssey Command Center blev mycket omskriven i pressen, men släpptes aldrig på marknaden.
I många år trodde TV-spels fanatiker i USA att Odyssey3 var död och begraven. Vad de inte visste var att Philips hade tagit den till Europa, designat om den och sålt den som Videopac+ G7400. Den hade bättre ljud och bättre grafik, och kunde också spela äldre G7000 spel. Trots detta blev den ingen framgång, och endast fyra G7400 specifika spel tillverkades.
Början till slutet?
Odyssey3 kom aldrig ut på amerikanska marknaden eftersom Magnavox hade insett att den var efter sin tid, och inte kunde konkurrera med de nya billiga hemdatorerna. Efter ett kort och misslyckat försök att utveckla spel för andra plattformar, så gav Magnavox upp och lämnade TV-spelsmarknaden 1983. Då hade man sålt över en miljon Odyssey2 i USA.
Philips lämnade TV-spels marknaden i Europa 1984. Jag har inte lyckats hitta någon uppgift om hur många Videopac som har sålts i Europa.
1984
1984 anses vara året då marknaden för de ?klassiska? TV-spelen kraschade. Hemdatorerna hade kommit, och från Japan hördes rykten om nånting som hette ?Nintendo Famicom?. En generation gick i graven, men snart skulle en ny generation videospel komma?
Tekniska data Odyssey2 / Videopac G7000:
Processor: Intel 8048 4-bits CPU som tickar i 1.78 MHz.
RAM: 64 bytes internt, 128 bytes externt.
Intern ROM: 1K för BIOS
Kassetter: 2K. Upp till 8K är möjligt med ?bank-switching?
Grafik: 128x64 i 16 färger.
Tillbehör:
Videopac C7010 Schack: Videopac hade inte de nödvändiga hästkrafterna för att spela schack, så en speciell schackmodul lanserades 1982. Det var i princip en extra dator som använde Videopac enbart som en display. Schackmodulen hade en NSC800 8-bit CMOS CPU som tickade i 4.43 MHz samt 2K RAM och 8K ROM. Den var alltså mångdubbelt kraftfullare än videospelet självt. Trots att det var ett ytterst kompetent och avancerat schackspel så blev C7010 aldrig någon framgång pga. det höga priset.
Videopac+ C7420 BASIC: Detta är det ovanligaste tillbehöret till Videopac G7400. Philips insåg att Videopac+ G7400 var efter sin tid, och konkurrerade med de nya hemdatorerna. Så 1983 lanserade Philips en BASIC-modul. Precis som Schack-modulen till G7400, så innehöll den komplett dator. En Z80 CPU som tickade i 3.574 MHz plus 16K RAM. Dessutom innehöll den 8K ROM med Microsoft Z80-BASIC och kunde dessutom spara programmen på kassettband via en separat kassettport. Naturligtvis blev den en flopp, priset var alldeles för högt och marknaden för TV-spel hade skjutits i sank av den nya tidens hemdatorer.
The Voice: 1982 lanserade Magnavox The Voice. Det var ett försök att blåsa liv i Odyssey2 genom att lansera talande spel. Enheten placerades ovanpå TV-spelet, och kassetterna trycks in i den. Den hade en egen högtalare och volymkontroll, så den elektroniska rösten hördes inte från TVn. Dessutom var den inte programmerbar, utan hade en uppsättning förprogrammerade fraser som spelen kunde aktivera. The Voice lanserades endast på den amerikanska marknaden.
To be continued?
Här lämnar vi hårdvaran. I nästa avslutande del ska jag berätta lite om mjukvaran till Odyssey/Videopac.
Källor:
Digital Press - Collectors Guide Seventh Edition (ISBN 0-9709807-0-1)
Leonard Herman - Phoenix: The Fall and Rise of Home Videogames
Ralph H. Baer: Website
Pong Story: Website
Pong Story: Website
CVG Nexus: Website
Nintendo Land: Website
Classic Gaming O2: Website
Jon Shuttleworth: Website
The Pong: Website
The Pong: Website
The Pong: Website
Computer Closet Collection: Website
Classic Consoles Center: Website
Cyber Roach: Website
The Dot-Eaters: Website
Ed Averett: Website
ICWhen: Website
Ozyr?s Videopac Archive: Website
Digital Press: Website
Christian Eriksson,
spelforum.nu
|
|
 |
|
 |
|
 |
|
|
|
|
|
